Historia
Rita och Allan
1999 åker det svenska paret, Rita och Allan, som volontärer till Viengping Childrens Home, ett barnhem i Chiang Mai. Viengping var ett av de första barnhemmen som tog emot barn som var HIV-positiva. De pratar med Mayuree Yoktree, föreståndare för barnhemmet, om barnens framtid. “Barn som inte är HIV positiva men vars föräldrar dött i aidsrelaterade sjukdomar glöms ofta bort. De är sårbara och blir utsatta för många risker” – Mayuree Yoktree Rita och Allan träffar 4-åriga Sit som bor tillsammans med sina äldre systrar hos sina morföräldrar. Föräldrarna är döda. Sit och en av hans systrar är HIV positiva. Morföräldrarna som är över 70 år är gamla och trötta. Arbetstillfällena är få. Ett år senare dör Sit och ganska snart dör hans syster och hans morfar. Mormor kan inte försörja sig och sitt barnbarn så Sits syster, som inte har HIV, flyttar till Viengping childrens home.
När Rita och Allan kom hem till Sverige visste de att de skulle återvända. De hade mött ett Thailand långt ifrån de vita sandstränderna. De återvänder till Thailand för att starta ett fadderbarnsprojekt ”föräldragenerationen saknas”. Projektet blir sedan till en thailändsk stiftelse – Kids Ark Foundation. Och för att underlätta samarbetet med Sverige startade de, år 2002, föreningen Kids Future. ”Föräldragenerationen saknas” börjar att ge support till 53 barn som står på väntelista till att flytta till Viengping. Målet är att barnen ska få bo kvar med sina släktingar och fortsätta i skolan.
Nabus Dröm
År 2001 möter Rita och Allan Nabu. Hon kom över gränsen från Burma till byn BanPongHi. Maken hade utvecklad aids och Nabu var HIV-positiv sedan flera år. När Rita och Allan träffar Nabu, ligger deras son, som inte var HIV-positiv svårt brännskadad på sjukhus efter att deras bambuhydda brunnit. Nabu är ensam och försörjare sina 3 barn, 2 av systerns barn och ett brorsbarn. Systern har försvunnit, brodern är död i aidsrelaterad sjukdom. Nabus make lämnade hemmet när han blev sjukare.
Allan och Rita besöker Nabu i hennes hemby som ligger nära den Burmesiska gränsen i norra Thailand. Där finns ett starkt socialt kapital, släktingar tar hand om barnen, men de ekonomiska resurserna är mycket begränsade.
De besöker bambuhyddor där mor- och farföräldrar bor med sina barnbarn och andra släktingars barn. Mellangenerationen är borta. Många kvinnor har åkt till städer/tätorter i tron att de ska arbeta på restaurang, men verkligheten ser annorlunda ut. Det handlar om förtäckt prostitution. Många blir HIV-positiva och får återvända hem. Kvinnorna är välkomna tillbaka när de återvänder. De stöts inte bort.
Det är så viktigt att låta barnen växa upp i sin hemmiljö, att få ta del av kultur och traditioner. Att få känna tryggheten hos människor som bryr sig om dem.
Nabu odlar bönor och har tillsammans med en grupp hiv-positiva kvinnor bildat en arbetsgrupp. Gruppen tillverkar väskor, glasögonfodral och sjalar som de säljer på basarerna i Fang och Chiangmai. Kvinnorna vet att de har inte har långt tid kvar att leva. De oroar sig för vad som ska hända med barnen när de själva inte finns längre.
Nabu har en dröm om ett dagis för barnen när kvinnorna arbetar på fälten. Kids Ark har möjlighet att förverkliga Nabus dröm. Ett dagis öppnas i byn.
Rita och Allan är med vid invigningen av dagis där 43 barn börjar. De får omvårdnad och näringsrik mat (ofta den enda riktiga mat de får).
Kvällen efter invigningen blir Nabu så pass sjuk att hon åker till sjukhus. Hon blir allt sämre men vill åka hem och hon dör hemma. Och Nabus dröm lever. Efter 5 år överförs dagiset till lokala thailändska myndigheterna.
Rektor Kanya i Bann WaNaLuang
2001 träffar Rita och Allan, Kanya. Det har precis brunnit i skolan där hon arbetar. Den dator som nyligen donerats till skolan har räddats. Alla skolböcker som köpts in för det statliga anslaget har förstörts i lågorna. Kids Ark ersätter kostnaderna för skolböckerna och Kanya sätter sig på bussen. Hon reser 18 mil på dåliga vägar för att köpa nya böcker.
Kanya brinner för sitt arbete och för barnen. Hon har arbetat många år, åkt runt bland avlägsna byar för att prata om vikten av skolgång. Kanyas dröm är sovsalar för barn som har lång och svår skolväg. Kids Ark bygger sovsalar och skolan får rykte om sig att vara en mycket bra skola.
Fler elever söker sig dit. 2001 går 70 elever i skolan och 2018 är det 340. Lärarna bodde tidigare i en bambuhydda. Maten lagades under bar himmel. Kids Ark har under årens lopp kunnat bidra med ett hus för lärare samt ett kök. Kanya har fått utmärkelser för sitt arbete och hon reser runt till skolor och informerar om sitt arbete.
Kanya sitter idag i Kids Arks styrelse. Kids Ark, har genom åren på olika sätt arbetat för att barn ska få en bättre framtid. De arbetar nära målgruppen för att tillgodose rätt behov. Tillsammans skapar de förutsättningar för att barn ska få
sina rättigheter tillgodosedda – rätt till utbildning, rätt till hälsa och rätt att växa upp i en trygg miljö.
