Historia
Rita och Allan
1999 åker det svenska paret Rita och Allan som volontärer till Viengping Children’s Home, ett barnhem i Chiang Mai. Viengping var ett av de första barnhemmen som tog emot barn som var HIV-positiva. Under sitt besök samtalar Rita och Allan med Mayuree Yoktree, föreståndare för barnhemmet, om barnens framtid. “Barn som inte är HIV-positiva men vars föräldrar har dött i aidsrelaterade sjukdomar glöms ofta bort. De är extremt sårbara och utsatta för många risker,” berättar Mayuree.
Rita och Allan träffar då 4-åriga Sit, som bor tillsammans med sina äldre systrar hos sina morföräldrar. Föräldrarna är döda, och både Sit och en av hans systrar är HIV-positiva. Morföräldrarna, som är över 70 år gamla, är trötta och har svårt att försörja barnen. Jobben är få, och livet är tufft. Ett år senare dör Sit, och kort därefter går hans syster och morfar bort. Mormodern kan inte längre försörja sig själva eller sitt barnbarn, och Sits syster, som inte är HIV-positiv, får flytta till Viengping Children’s Home.
När Rita och Allan återvänder till Sverige vet de att de kommer att återvända. De har mött ett Thailand långt ifrån de vita sandstränderna – de har sett barnen som kämpar för sin överlevnad. De återvänder till Thailand för att starta ett fadderbarnsprojekt med namnet “Föräldragenerationen saknas”. Projektet utvecklas så småningom till en thailändsk stiftelse – Kids Ark Foundation. För att underlätta samarbetet med Sverige grundar de, år 2002, även föreningen Kids Future. ”Föräldragenerationen saknas” börjar med att ge support till 53 barn som står på väntelista till att flytta till Viengping. Målet är att barnen ska få bo kvar med sina släktingar och att få fortsätta gå i skolan.
Nabus Dröm
År 2001 möter Rita och Allan Nabu. Hon kom över gränsen från Burma till byn BanPongHi. Maken hade utvecklad aids och Nabu var HIV-positiv sedan flera år. När Rita och Allan träffar Nabu, ligger deras son, som inte var HIV-positiv svårt brännskadad på sjukhus efter att deras bambuhydda brunnit. Nabu är ensam och försörjare sina 3 barn, 2 av systerns barn och ett brorsbarn. Systern har försvunnit, brodern är död i aidsrelaterad sjukdom. Nabus make lämnade hemmet när han blev sjukare.
Allan och Rita besökte Nabu i hennes hemby nära den burmesiska gränsen i norra Thailand. Där mötte de ett starkt socialt nätverk, där släktingar ofta tog hand om barnen, men de ekonomiska resurserna var extremt begränsade. Byn var full av bambuhyddor där mor- och farföräldrar tog hand om sina barnbarn och andra släktingars barn – men mellangenerationen var ofta borta. Många kvinnor hade åkt till städer i hopp om att hitta jobb på restauranger, men verkligheten var en annan: de utsattes ofta för förtäckt prostitution, vilket ledde till att många blev HIV-positiva och sedan tvingades återvända hem. Trots allt blev de välkomnade tillbaka av sina familjer och stötte inte bort.
För Rita och Allan var det tydligt att barnen behövde växa upp i sin hemmiljö, där de kunde ta del av sin kultur och sina traditioner, och framför allt känna tryggheten hos människor som bryr sig om dem.
Nabu odlar bönor och har tillsammans med en grupp HIV-positiva kvinnor startat en arbetsgrupp.
Tillsammans tillverkar de väskor, glasögonfodral och sjalar som de säljer på basarerna i Fang och Chiang Mai. Trots att kvinnorna vet att de inte har lång tid kvar att leva, är deras största oro vad som ska hända med barnen när de själva inte finns kvar.
Nabu hade en dröm – att skapa ett dagis för barnen medan kvinnorna arbetade på fälten. Kids Ark hade möjlighet att förverkliga denna dröm, och ett dagis öppnades i byn.
Rita och Allan var med vid invigningen, där 43 barn började. De fick omvårdnad och näringsrik mat, ofta den enda riktiga maten de fick.
Kvällen efter invigningen blev Nabu så pass sjuk att hon tvingades åka till sjukhuset. Hon blev snabbt sämre, men ville återvända hem. Där, i sitt hem, dog hon. Men Nabus dröm lever vidare. Efter fem år överfördes dagiset till de lokala thailändska myndigheterna.
Rektor Kanya i Bann WaNaLuang
År 2001 träffade Rita och Allan även Kanya, en passionerad lärare som just hade drabbats av en brand på skolan där hon arbetar.
Den dator som nyligen donerats till skolan hade räddats, men alla skolböcker som köpts med statliga anslag var förlorade i lågorna. Kids Ark ersatte kostnaderna för de förstörda böckerna, och Kanya satte sig på bussen för att resa 18 mil på dåliga vägar för att köpa nya.
Kanya brinner för sitt arbete och för barnen. Under många år har hon rest till avlägsna byar för att tala om vikten av skolgång. Hennes dröm är att skapa sovsalar för barn som har långa och svåra skolvägar. Med stöd från Kids Ark byggdes sovsalar, och skolan började snabbt få ett rykte om att vara en av de bästa i området.
Fler och fler elever sökte sig till skolan. År 2001 gick 70 barn där, och 2018 hade antalet ökat till 340. Tidigare bodde lärarna i en enkel bambuhydda och maten lagades utomhus. Under åren har Kids Ark kunnat bidra med ett hus för lärarna och ett kök för att förbättra skolans förutsättningar.
Kanya har fått flera utmärkelser för sitt arbete och reser idag runt till andra skolor för att informera om sin erfarenhet.
Idag sitter Kanya i Kids Arks styrelse, och genom åren har Kids Ark arbetat nära målgruppen för att skapa förutsättningar för barn att få sina rättigheter tillgodosedda. De arbetar för att barnen ska få tillgång till utbildning, hälsa och växa upp i en trygg miljö. Tillsammans skapar de en bättre framtid för barnen.
